Kanske är människor olika. Kanske är jag en känslomänniska, kanske är du det motsatta. Men har jag då rätten att döma dig för att du inte funkar som jag gör? Jag vet att det är lätt hänt, eftersom mitt sätt är det enda jag vet. Samtidigt är ditt sätt det enda du vet.
Du kanske tycker jag är som en tjock bok, skriven på ett främmande språk. Hur ska du kunna läsa boken om du inte förstår vad som står?
Så vad gör vi då om vi en dag behöver diskutera bokens innehåll? Du kan inte lära dig språket utan att någon ger dig verktygen. Jag har bara inte ork att börja extraknäcka som lärare.
På något sätt får vi försöka att mötas halvvägs. En döv och en stum kan väl tala genom teckenspråk? Ett språk som de båda dela och behärskar.
Vi får ha överseende, göra allt som står i vår makt för att försöka förstå, inte döma varandra, utan hitta en balansgång.
Det måste gå, för jag behöver dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar