Bättre

Gud som det sprätter i armar och ben. Har suttit och knåpat ihop min essay för Clinical physiology-kursen. Bara namnet på kursen låter knepigt. Mindre knepigt blir det ju inte heller när vår kära lärare kräver att uppsatsen måste vara kreativ. Hur lätt är det att vara kreativ i ett ämne man precis lärt sig grunderna i? Då går det ju inte precis att sväva ut, diskutera och se det från olika vinklar. Till och med med glasögon på har jag svår att se det från EN vinkel.

På tal om glasögon - så e de dags att skaffa nya nu tror jag. Efter flytten till polen har min syn typ genomgått en tredubblad försämring. Dags att gräva fram farsans gamla flaskbottnar ur garderoben kanske? Om ens det räcker...

Nä.. och en dum till sak har jag gjort idag.. Jag och Emmelie har utmanat varandra i maratons-cykling. Detta sköna pass pågår i 3 timmar och kommer utspela sig den 22e november på vårt kära gym. Hur fasiken ska jag överleva 3 timmar när Fiffi på normala spinningpass är såkallat "numb" redan efter uppvärmningslåten? Den dagen - den sorgen right?

Eller "dagen efter" den dagen - den sorgen kanske det blir!...

Nu - brottning med Emmis i soffan!