Jag vill att du ska veta hur mycket energi jag lagt ner på att försöka sluta älska dig, men misslyckats! Jag kan inte ens räkna alla nätter jag har legat sömnlös i detta gråa, jävla öststatslandet och verkligen försökt acceptera att det inte längre är mig du ringer till, mig du kryper tätt intill om natten, mig du delar allt med. Lika många gånger har jag tagit upp mobilen och slagit ditt nummer, eftersom du är den enda som kan ge mig lugnet och tryggheten tillbaka, men sedan hejdat mig eftersom jag har lovat mig själv, för bådas skull, att inte lägga mig i ditt liv mer.
Därför gör det mig så jävla förbannad att det är jag som får ta helt ogrundad svartsjuka från dig, fast du faktiskt är den som gått vidare av oss två.
Jag lämnade inte för att jag ville. Jag lämnade inte för att jag inte älskade dig. Jag lämnade för att jag älskade dig, för att vi båda faktiskt insåg att vi inte skulle kunna fortsätta ge varandra det vi förtjänar.
Därför vill jag tänka osjälviskt och jag lovar, jag försöker verkligen vara glad för din skull, men det känns helt omöjligt..
Har dock insett nu att det verkligen är dags att sluta älta och gå vidare även
för mig. Imorgon är en ny dag..
Dags att börja om.. dags att börja rätt!
