Substitutmorsa

Är så glad att jag fått så underbara roomisar! Min alldeles egen sambo Emmelie (sover i samma sängkammare) och jag har börjat agera lite substitutmorsa för varandra. Alla kan vi ju känna oss lite ledsna, tomma eller i behov av en modersfigur då och då. Och när ens egen mamma inte finns tillgänglig då, behövs stöd från någon annan.
Min kära Em har varit sjuk nu i två veckor och vaknade upp härrom natten och kunde inte andas pga. tilltäppta luftvägar. Då fick jag inta mammarollen och koka te och sitta uppe och lugna henne tills hon var i form att somna om.
Och igår fick jag nått jävla psykbryt på anatomin. Allt kändes så himla hopplöst och jag började intala mig att jag var helt värdelöst och att jag aldrig skulle få struktur på de. Då satte sig Em på sängkanten, kramade om mig och lyssnade tålmodigt på min 60 minuter långa utläggning om hur värdelöst och meningslöst jag tyckte allt kändes, varpå hon tog min hand och lovade att allt skulle gå lysande och att jag inte skulle jaga upp mig, utan tänka positivt och slappna av mer. Vilket hjälpte, för idag känns allt bättre!

Mitt problem är att jag är ett sånt jävla kontrollfreak. Jag måste strukturera upp och fatta ALLT direkt på SEKUNDEN. Och när det inte går panikar jag ist.. Något jag måste jobba på!